Ghost, Svandammshhallarna, Uppsala 2016-02-26

När jag träffade Jenny första gången hade vi trevligt. Jag hade köpt 4 biljetter till en konsert med Ghost i Uppsala. Jag tänkte att det var alltid några som ville hänga med. En kompis glömde bort konserten. Det slutade med att jag hade 2 biljetter över! Jag frågade Jenny om hon ville följa med på konsert. Hon tvekade men bestämde ändå att hon ville följa med.  Allan och jag körde mot Uppsala. Vi hämtade upp Jenny och körde mot Svandammshallarna. Det var en minst sagt annorlunda första date. Men vi hade kul. Men jag tyckte Jenny var väldigt reserverad! Jag tyckte även att hon var väldigt vacker! Jag tänkte nog att “det här blir en trevlig kväll men sen blir det nog inget mer.”  Jag föreslog att vi skulle gå vidare efter konserten. men Jenny ville bli hemskjutsad. “Det här går inte så bra” tänkte jag! På vägen hem pratade jag och Allan om kvällen.

 “-Hon var väl trevlig? “ säger Allan. “Javisst men du såg ju att hon var helt ointresserad!” 

Men efter att jag släppt av Allan i Älvsjö kände jag att jag åtminstone borde skriva och tacka för en trevlig kväll. Då fick jag min första Smiley! Hade jag inte skickat det, hade vi inte planerat något bröllop idag! Jag tror att det var något som fick mig att göra det. Det var inget jag planerat.

Det ledde några dagar senare till en “riktig” date på Turbo Sport Zone, Uppsala. Där satt vi i flera timmar och pratade. Där lärde vi känna varandra lite bättre.

Jenny gör mig lycklig. Hon förstår mig och är väldigt förståndig. Hon har inte bara ett ljust yttre utan sprider ljus omkring sig. Hon är snäll och vill alla väl, och precis som jag, vill hon omge sig med människor som är ärliga. Hon har alltid tid när någon behöver hennes stöd. Vi kan prata om allt men även vara tysta tillsammans. Det känns verkligen som att det var meningen att vi två skulle träffas. Vi brukar säga att våra pappor förde oss samman. Jag är såklart lik min pappa på många sätt. Men det märkliga är att jag säger och gör saker som Jennys pappa brukar säga och göra! Jennys son Marcus sa någon av de första gångerna vi sågs att “asså morsan! Janne måste ha blivit uppfostrad av morfar!” 

/Janne